Ingemar Johansson, den legendariske svenska boxaren, lämnade efter sig en förmögenhet på 4,1 miljoner kronor när han gick bort 2009. Detta ger en inblick i Ingemar Johansson förmögenhet, men berättar inte hela historien om hans ekonomiska resa från boxningsringen till affärsvärlden.
Från stenläggare till världsmästare
Johansson började sin karriär som stenläggare i Göteborg. Hans resa till toppen av boxningsvärlden var allt annat än spikrak. Efter en kontroversiell diskvalificering i OS 1952 vände han motgången till framgång.
Knockoutvinst och ekonomisk framgång
1959 blev ett avgörande år. Johansson knockade Floyd Patterson och blev världsmästare i tungvikt. Denna seger öppnade dörrar till ekonomiska möjligheter långt bortom prispengarna från matcher.
Mer än bara en boxare
Johansson var smart nog att diversifiera sina inkomstkällor. Han utnyttjade sin kändisskap och medverkade i filmer, bland annat ”All the Young Men” från 1960. Han ägde också en fiskebåt och en bar vid namn ”Ingo’s”.
Affärsmannen Ingo
Under 1960-talet blev Johansson boxningspromotor i Sverige. Han arrangerade matcher med andra stora namn som Sonny Liston. På 1970-talet ägde han ett hotell i Florida, vilket visar på hans förmåga att investera klokt.
Ekonomiska utmaningar
Trots framgångarna mötte Johansson också motgångar. Hans senare år präglades av hälsoproblem, inklusive Alzheimers sjukdom. Detta påverkade sannolikt hans förmögenhet negativt.
Arvet efter mästaren
När Johansson gick bort 2009 efterlämnade han ingen testamente. Hans sex barn fick dela på en kvarlåtenskap på drygt 3,8 miljoner kronor efter att diverse fordringar betalats.
Mer än pengar
Johanssons inflytande sträckte sig långt utanför ringen. Han rankades som Sveriges tredje bästa idrottsman under 1900-talet, efter Björn Borg och Ingemar Stenmark. 2002 valdes han in i International Boxing Hall of Fame.
En svensk ikon
Ingemar ”Ingo” Johansson var mer än bara en boxare eller affärsman. Han blev en svensk ikon vars inflytande sträckte sig långt utanför ringen. Hans ekonomiska framgång visar att en idrottsman kan vara framgångsrik både på och utanför arenan.